Nu är det riktigt ljust ute, solken skiner (ibland..), och det bästa av allt, BADSÄSONGEN. Eller..?
Tanken att behöva gå klädd i badkläder skrämmer mig. Vetskapen om att alla kan se min kropp,titta snett, få blickar, kommentarer... eller? Sitter allt i mitt huvud? Vem vet... Men vi ( vi är många) som lever med bristningar eller "stretchmarks" som vissa vill kalla det, är inte alla gånger så överexalterade till att visa dem i badkläder så att säga.. Visst har kroppsidealen ändrats, ex "love yourself" är "inne", men samtidigt så finns det skeva ideal som media trycker i vårat ansikte på sociala medier. Så fort jag ser min kropp i spegeln eller på kort så får jag ångest över rmin kropp. För min kropp är inte "ideal", och jag har komplex över min kropp. Jag tänkter inte på det allt för ofta längre, men tankarna smyger sig på då ch då, och ibland kan det vara fruktansvärt jobbigt. Ett ganska stort komplex jag har är som sagt mina bristningar. Hur ska jag ens klara denna sommar? Träna? De kommer dock ändå finnas kvar, visserligen bleks dem men ändå. Kommer jag alltid känna såhär? Det återstår att se, men hur du än ser ut så är du fin som du är! Komplex eller ej, ibland säger din ångest eller någon annan något annat, men du är alltid fin och bra som du är!
Denna bild vågade jag lägga ut förra sommaren , och det kändes faktiskt helt okej efteråt, jag uppmanar inte att lägga ut bilder om ni inte vill, men att ni inte ska skämmas för hur ni ser ut!