Igår, alla läsare, gjorde jag något väldigt speciellt. Jag tog ett beslut. Ett speciellt beslut. Jag pratade i mobilen med mamma om en sak. Nämligen att jag så darn jävla mycket vill ha en kanin. Yep. Kaniner är amazing so why not? Min kompis Amanda´s kille har nämligen en kaninhona på ca 4 år som sitter själv i en bur i en ladugård med kor och får endast social kontakt med människor när hon får mat och vatten. Thats so sad. Själv gullar jag sönder med Sara och Marias kaniner, Mr.Grey (aka Gråson) och Willy.
I mean, look at them!?
Dock var mamma relativt skeptisk, hon anser att jag bör önska mig typ en bil (fyller 18 snart). Dock VET jag att jag kommer få en bil av min låtsaspappa, so why would I ?
Diskussionen pågick ett bra tag innan jag fick dra mitt sissta triumfkort, tatueringen. Ska nämligen få en tatuering när jag fyller men nu "bytte" jag den mot en kanin istället. Då helt plötsligt ansåg mamma att skaffa en kanin var en briljant idé. ( Kan ju alltid skaffa mig en tatuering senare, fniss.)